Jag tänker att jag vill vara Carrie Bradshaw, ibland

Jag har sett på samma avsnitt Harlots i flera timmar nu. Klickat igång, pausat, scrollat insta, läst en artikel, tryck på play igen. Fliken går hela tiden i viloläge så att jag måste leta upp stället jag blev på igen.

Jag har tagit min andra vaccindos idag. Var beredd på att må skit men det blev inte så, har inte känt nåt alls, men har ändå legat raklång i sängen och mest glott på en skärm hela dagen. Skrivit en scen till vårt spexmanus, tvingat mig att lyssna på ny låt efter ny låt och försöka känna något - är den här bra? Sticker den ut? Tagit bort förra veckans låtar från måndagsmixen och adderat nya. Tvingat mig att vara nöjd trots att jag inte lyssnat igenom hela världens nya låtar, för att jag sagt att mixen ska upp idag, för att andra skickat in tips, för att jag känner något konstigt ansvar för att mixen måste publiceras trots att nog inte särskilt många bryr sig.

Jag har skrivit upp så många förslag på ämnen till TOVE i min Keep den här sommaren. Men inte skrivit om någonting alls. Jag ska skriva ett samlingsinlägg med EP:s, och ett för album, dela upp det i mindre texter så att det inte blir övermäktigt. Istället blev det övermäktigt för att det är sju album istället för ett. Jag skulle skriva, i sommar. Men det har inte hänt. Hjärnan hittar inte rätt i vad jag vill skriva om - jag tänker: men vänskap! Och så påbörjar jag någonting men det slutar alltid i samma skit, samma dagboksanteckningar, samma lite ironiska tonfall, ingenting nytt, ingenting skapande, bara mina tankar rätt upp och ner med en pytteliten twist.

Men kanske får det bli så, då. Kanske jag får släppa min dagbok, helt enkelt, och låtsas att det är en roman. Jag tänker ofta på det: mitt liv kan också vara en roman. En roman kan vara vad som helst, de skildrar liv och livsöden och ögonblick varför skulle det inte kunna vara precis just mitt liv i textform. Samtidigt vill jag ju inte skriva om allt, eller att - världen ska veta. Vissa saker kan inte komma ut. Vissa saker kan bara komma ut förklädda som en annan karaktärs tankar.

Jag tänker också på att jag vill skriva ett seriemanus. Men jag vet inte hur. Jag har aldrig skrivit ett seriemanus, hur skulle jag veta? Anna Brotkin skriver om att den tredje säsongen av Aikuiset nu börjar spelas in, om hur hennes arbete nu är slut, om de 300 sidor manus hon skrivit. Jag tänker på Aikuiset, som är något av det finaste jag sett på TV. På färgerna och humorn och festerna och karaktärerna och hur jag också vill bli så kär som Oona. Jag tänker på Michaela Hamilton som skrivit manus till både Eagles och Zebrarummet. Jag tänker på hur dialogen i ingendera är särskilt trovärdig eller speciell eller så men den funkar, och det är serier man fastnar i, med snygga skådisar och snyggt foto. Jag är så avundsjuk på det - att släppa ut en historia i världen.

Jag vill också göra det. Måste göra det.

Igår sa jag högt jag vill vara Carrie Bradshaw men jag tror ingen hörde. För Carrie har skrivandet, och Vännerna och Killarna och Kläderna. Allt jag vill ha, ju. Och New York. Hur ska jag bli Carrie Bradshaw? Vad har jag att skriva om? Hur ska jag hitta en ingång? Det svåraste är att börja, med en text. Det svåraste är att lita på att det jag vill säga är tillräckligt intressant för någon annan att läsa.

Men jag längtar också efter att vara med mina vänner och bli bättre vän med dem. Efter att de ska kännas alldeles självklara i mitt liv, efter att våga öppna upp mig själv, bjuda in. Jag längtar efter att aldrig vilja gå hem, aldrig sova. Jag längtar efter att ringa en vardagskväll och fråga hur det är, ska vi laga middag hos mig och lyssna på ABBA? Såna saker. Jag tänker att jag måste visa det i höst, mer. Att jag måste göra tid för det, att det är viktigt, att jag inte kan längta efter något om jag inte försöker göra det till min verklighet.

Jag går aldrig och sova på kvällen/natten för det kryper i mig och det är något som låser sig i mig när jag ska röra mig från ett tillstånd till ett annat. Det är så fruktansvärt jobbigt att bestämma sig för att tvätta tänder, gå på toa, släcka lampor. Jag känner mig som ett segt tuggummi som töjs och töjs och när jag har töjts tillräckligt brister jag äntligen och stiger bryskt upp från sängen/stolen/soffan för att fort göra mig i ordning och sedan försöka blunda.

Pusshej.

Nej men jag vet inte ens? En klagan?

Hejhopp jag tänkte att jag kanske ska börja skriva här igen?

Cue: det händer ej.

Men drömma kan man!

Kanske främst för att ord föder ord och jag MÅSTE hitta tillbaka till orden. För de finns inte. Jag vill skriva så så mycket men jag har ingen aning om om vad? Vad finns det ens att skriva om? Vad är stort nog? Vad bryr jag mig om? Vem vill jag skriva om? För vem vill jag skriva?

Jag vet inte.

Allt jag vet är att det skulle bli en skrivsommar och det blev motsatsen till det.

Men så kan det ju vara.

Har liksom bara verkligen tappat det kreativa skrivandet helt och är bara ... fast? Tänker: varför skulle det här låta äkta iom att det inte är det? Jag hittar ju bara på. Kan jag hitta på saker som känns påriktigt?

Jag är nog bara lite lost i allt - i mig. I livet. Vem är jag ens? Vad har jag gjort i mitt liv?

Äh.

Sommaren går i en dimma av jobbjobbjobb suckaåtchefen jobbjobbJOBB någon drink här och där men aldrig känner jag mig ledig, aldrig känner jag att jag har de där skrivtimmarna.

Jag försöker skriva i Google keep men det blir bara krystat. Vill skriva så mycket för TOVE men det blir ingenting. Saker jag borde samlar sig i hög snart faller allt över mig. Min lägenhet är ett kaos - jag vet inte ens hur länge sedan det är som jag lämnade den disken som fortfarande står kvar. Under hela sommaren har jag bara kommit hit på besök, sovit här en natt för att jag haft ärende i huvudstaden, på morgonen tar jag bussen - eller tåg + buss - tillbaka till jobbet och Familjen.

Är bara så osäker i orden just nu? Så låst. Kan jag skriva? Är det något man kan? Varför tänker jag att jag MÅSTE skriva en bok? Kanske - börja lite mindre, liksom. Men jag har skrivit en novell. En novell om exakt det jag vill skriva en roman om men hur gör jag det till en roman? Hur.

Om nätterna är jag rastlös och skjuter fram sovandet så mycket det går. Fyller huvudet med musik för att inte tankarna ska hinna ikapp mig. Jag får inte ut honom ur mitt huvud. Allt jag vill är prata med honom, lyssna på musik med honom, fråga honom vad han lyssnar på.

Jag längtar så så mycket till skolstarten, bara. Att ha dessa nätter för mig själv, också, i min lägenhet. Jag hatar corona. Jag ser på Sex and the City och börjar nästan gråta av avundsjuka för de levde i en värld där man kunde gifta sig utan mask. Jag längtar efter fester och luncher och att lära mig, faktiskt, också. Att skriva. Jag ska börja på en ny linje och jag är livrädd för ett nytt sammanhang - kommer jag ens få det? Kommer jag hitta någon? Kommer alla vara yngre än mig? De flesta som börjar nu är 02:or.

Jag köper vackra saker för att det gör mig glad att känna mig fin, att se klänningarna hänga på väggen, att stöda små skapande människor. Men det är okej, för jag jobbar och lyfter studielån, en klänning får jag köpa second hand.

Jag har försökt hitta tillbaka till lustläsningen i sommar. Eller alltså: att läsa lustfyllt, utan tvång. Majoriteten av böckerna jag läst i år har varit för TOVE, och jag har ju valt att läsa dem, varit nyfiken på dem etc etc men under hela läsningen blir jag ju tvungen att TÄNKA och smälta och reflektera över vad jag egentligen tycker, då. Men i sommar har jag läst böcker ingen tvingat mig läsa. Det går sädär, ändå. Läser en trög bok på engelska med komplicerat, högtravande språk och en rätt cynisk, arrogant berättarröst (Luster av Raven Leilani) och ja, det går trögt. Igår fortsatte jag läsa i I ljusets makt, den första delen i Leigh Bardugos Grisha-trilogi, och den är trevligare. Kanske framförallt för att den är på svenska, men nog också för att världen och ramhandlingen är bekanta efter att jag sluktittat serien. (ÄLSKADE!) Ska nog fokusera mer på den, nu. Läsa Luster vid sidan av andra, mer lättsmälta, böcker.

Utöver Shadow and Bone (och Loki, för den delen, som var heeeelt otrolig) har jag nu sett om Sex and the City, igen. De har tröstat mig så - Carrie och Charlotte och Miranda och Samantha och Steve och Stanford och Smith -, hjälpt mig tänka på annat osv. Men nu är det slut. Idag såg jag första filmen, kanske jag ännu hinner se den andra, i natt. Snart kommer And Just Like That och jag hataaarr att Samantha inte är med. Uschh.

Ja yes nu var det klarrantat. Egentligen är jag rätt glad - imorgon åker jag till Österbotten och ska ha det härligt i hela två och en halv dag. Men såna känslor - iver och pepp och spänning når mig inte riktigt just nu? Ibland känner jag mig alldeles känslolös. Och ibland känns allt. Ofta kryper det i kroppen och ibland sticker det i benen så att jag måste ut för att springa fullt i femtio meter och sedan gå långsamt.

Nu ska jag packa klart, fortsätta fylla huvudet med musik. Kanske läsa lite.

Pusshej.

Hej bloggen jag lever fortfarande *hjärta* youtube *hjärta*

Sitter i min säng med krum rygg och luft i magen. Har ont i vänstra höften och fattar inte varför det försvinner aldrig men det är antagligen för att jag bara sitter hela tiden. Jag har så svårt att träna. Jag är emot all form av träning förutom dans och klättring, för det känns som om allt annat handlar om att _tappa vikt_ _bli snygg och smal_ medan dans och klättring faktiskt är underbart. Men det är lockdown och corona och jag har inte skaffat medlemsskap till klätterarenan än, eller redskap för den delen, men jag ska. Sen.

Simma vill jag också göra.

Jaha hej fitness-bloggen?

Idag kom mina bokreaböcker. Äntligen kom de. Längtat så! ÄLSKAR att köpa böcker. De är så fina och underbara och TÄNK vilken upplevelse man har framför sig. Köpte De odöda och Friläge och Zeinas green kitchen och Tuvessonskans två första böcker (älskar Tuvessonskan) och Kirke och så slank Archenemies också med, som inte var på rea men som jag velat köpa så länge. Först läser jag De odöda och det är redan fantastiskt. Varför är det så roligt att läsa faktaböcker om fantasier? Är ju rotat i folktro, dock. Vilket är såsåsåså fascinerande.

Jag lyssnar på Harry Styles på repeat. Harry Styles är underbar. När släpper han nytt? Jag har mängder av föreläsningar att kolla igenom - kvantti-ilmiöt och tietokannat och machine learning och statistical inference och fysiologi nog också. Men. Jag hamnar på youtube och stirrar på Harry Styles grammy-uppträdande och vill gråta lite för han är så vacker och jag är så glad att vi har rockstjärnan Harry i våra liv.

En annan som får mig att vilja gråta är Jensen Ackles. Nej men? Jag ser på Dawson's Creek och där är han så söt att jag blir alldeles fnittrig varje gång han syns på skärmen. Efter Dawson måste jag tydligen se på Supernatural.

Är mycket med TOVE nu. Texter att korra och redaktöra och mail att svara på och böcker att läsa och serier att se. Men det är kul! Jag älskar det.

Så taggad på mina nya kokböcker också!

Åh.

Ibland ligger jag på mitt plastgolv och stirrar upp i taket och vet inte vad jag ska ta mig till för ingenting KÄNNS men ibland är allting fint och bra och trevligt och mysigt. Just nu har jag mängder av disk och inte mycket annat att äta än havrebröden jag bakade idag men det känns okej. Har gäspat i flera timmar, snart. Snart ska jag sova.

Pusshej.

Fomo och musik, typ

Såååå jag känner mig lätt ledsen.

Inte direkt ledsen? Men jag har fomo. Åh, om man ändå var en person som INTE hade fomo. Härligt det vore! Men nu har jag det typ varje gång jag inte är med på något och det är väl bara att leva med. Varför ÄR jag såhär??? Man KAN inte gå på allt. Det är superduperokej. Men jag tror av någon anledning att jag missar hela livet om jag för en gångs skull sitter hemma för mig själv när andra hittar på saker. Så är det ju inte, livet är där jag är för det är ju där jag är! Inget annat kan hända för inget annat gör det, liksom. Så brukar jag försöka tänka, så tänker jag rätt ofta. Men jag vet inte? Det är oftast saker jag typ själv valt att inte delta i. Eller nåt?

Oklart.

Jag tänkte egentligen dela med mig av lite musik. Sånt är kul.

Vill speciellt att ni lyssnar på Din bästa vän med Järver! Påminner om Arktiska oceanen av Säkert! som är uunderbar.

Nej men annars då? Vad händer i mitt liv? En del, ändå. Eller ja, sånt som händer. Jag har tupare på fredag och ska gå på bio på onsdag och TOVE är kuuul och så är det sitz på lördag och - som ni ser har jag ingen anledning att ha fomo, faktiskt. Men ja.

Vill även shoppaaa så mycket. Gjorde det iofs nyss. Jeans och en topp och en skjorta! På zadaa. Kuuul. Behöver bara en (helst fejk)läderrock och veganska stan smiths och ett par guldhoops så är jag och hösten good to go.

Pusshej.

Hur jag vill klä mig i höst

Kläder har verkligen inte varit särskilt ... men, centralt för mig på sistone. Vet ej varför - jag brukade scrolla H&M och pinterest osv dagarna i ända. Men inte längre.

Ja men okej väldigt mycket för att jag hatar fast fashion nuförtiden. Också mycket för att jag sällan orkar bry mig supermycket vad jag har på mig - jeans och en bandt-shirt kommer en långt med, liksom. Och en tjocktröja. Men alltså kläder slits! Får permanenta gula fläckar under armarna! Får fettfläckar! Men alltså jag känner mig varken särskilt inspirerad eller snygg vidare ofta - vilket inte är superkul, liksom.

Vill ändra på det! Vill börja tycka att kläder är kul igen. Tänker att det delvis hänger på att ha en fungerande basgarderob - så att försöka snickra ihop en sådan på second hand-fynd får bli höstens projekt.

Det här tänker jag att jag skulle komma långt på:

• en krispig vit skjorta, lite oversized - helst en Filippa K eller Arket eller cos eller möjligen Marc Jacobs typ. Är högst antagligen inte supersvårt att hitta begagnad, problemet är ju mest priset iom att jag vill ha _kvalité_. Skulle antagligen vara lätt att hitta en snygg herrskjorta bara iofs!
• ett par snygga jeans - hur länge har jag velat ha ett par raka, styva jeans? Nejmen så länge. Vill även gärna ha ett par snygga tajta stretchiga, de jag har är slitna och fläckiga och håliga.
• kostymbyxor! Har jag aldrig brytt mig om vidare mycket alls men det äääär så snyggt med dressat, det är ju det. Har ett par ljusgrå i ull som min gammelmorfar haft men de är vaaaarma, och ja, ljusa, så inte alltid ultimata trots sjukt snygga.
• en polo - är lite rädd för svart, men känner mig ofta snygg i det? Nejmen det är en paradox. Så jag vet inte - kanske en svart, men annars är vitt det jag oftast _graviterar mot_. Kanske beige? Äger nog inget beiget det känns kanske inte riktigt jag. Gammelrosa?
• en randig marimekko-långärmad-t-shirt! Dessa FINNS ju på marknaden men de kostar ändå en liten slant ehe. Men ja, hade en rödvitrandig Ratia med trekvartsärm en gång i tiden och den var underbar. Men pensionerad sen en tid tillbaka.
• en snygg kjol!! Bland det absolut svåååraste att köpa second hand, tycker jag. Vill ha en american apparel tenniskjol, kanske svart? Tänker att det är kul på hösten. En jeanskjol skulle också vara najs, men det äääär så jobbigt att sitta med den tajta modellen! Den måste alltså vara lätt utsvängd. Sydde själv en uuunderbar jeanskjol en gång i tiden men den är för liten nu.
• _basic snygga t-shirts i bra kvalité_ - fööör alltså Hov1-tisha känns inte alltid helt hundra.
• en halsduk!!! Som ej sticks - den jag har just nu har jag haft i vad som känns som hundraen år och den är lätt permanent fläckig, om vi säger så. Så behöver en efterträdare! En stooooor och mjuk en.
• silverhoops - jag måste verkligen investera i ett par äkta alla mina plasthoops är mer orangea än silvriga för tillfället.
• och chunky små guldhoops - en drööööööm.
• ett smalt kort guld/silverhalsband😌 - nej men jag vill verkligen vara en person som bär dyra enkla smycken varje dag, men vet ej om jag är det? Är oftast plastchoker och plastiga enorma silverhoops-girl, men alltså är lite trött på henne ngl. Ett tunt silverarmband vill jag typ ännu hellre ha, tappade det finaste smycket jag ägt på en klubb förra sommaren😭
• tunna strumpbyxor (ytterst oklart hur detta ska fungera rent praktiskt iom att jag fryser rätt lätt)
• fina strumpor!!! Vita virkade strumpor från monki var en lyx jag sysslade med förut. Men nuförtiden känns det som en lyx jag inte riktigt har råd med - drömma går dock an!
• ooooch en fejkläderrock - även detta har jag längtat efter i en smärre evighet, men de snygga som förhoppningsvis håller en tid är såå dyra. Deadwood lär ska släppa en vegansk kollektion i höst! Vilket, tja, inte gör någonting bättre, men ändå.
• (veganska Stan Smiths😭 mvh hatar sneakersen jag haar)
• OCH! DEN! HÄR! VÄSKAN!

Hmm, typ så? Vill även klä mig i kavaj, men äger x antal sådana redan så det ska nog gå an. Och ska byta foder i min gamlamomis kappa! Så kan jag gå i kappaaa åhh. Nej men jag tycker detta låter som en underbar höststil, tycker inte ni? Väldigt olik mig, egentligen, för jag köper aaaldrig något praktiskt tidlöst (hmm kan det vara därför vi befinner oss i denna sitz?). Har faktiskt införskaffat en denimjumpsuit (boilersuit?) redan också! Som jag också tänker bära i höst.

Pusshej.

Bildkällor, förutom till första bilden som jag tyvärr inte minns varifrån jag tagit

En lägenhet som inte är min än - men snart!

Hejj!

Idag fick jag ett hyresavtal mejlat till mig. Eller vad då ett, MITT hyresavtal såklart! Ska nämligen flytta från mitt illaluktande trånga kollektiv till en egen etta, med EGET KÖK. Har någon någonsin varit lika glad för att äntligen få ett eget kök? Antagligen. Men det ändrar inte på att jag är superdupermegaglad för det. SOM jag ska laga mat! Grytor! Plättar! Soppor! PASTA! Grejer i ugnen! Åh.

27 kvadrat är den, eller okej, 26,5 om en ska vara petig. Jag tycker vi kan låta bli att vara det nu? För att 27 låter bättre, helt enkelt. Att jag flyttar innebär ju såklart: INREDNING. OMG. Okej ärligt inte supermycket, för jag har rätt mycket grejer redan och har inte precis tänkt göra mig av med dem. Behöver nämligen mina bokhyllor! Min gungstol! Mitt skrivbord! Min säng såklart. Den kanske iofs byts ut något tag, men inte precis nu har inte riktigt råd. Prioriterar tydligen en måttbeställd sommarklänning över det? Aja. Sån är jag. Sen behöver jag inte köpa klänningar på resten av livet, typ.

Det var orelaterat, sorry. Tänkte nämligen skriva lite om hur jag vill bo! Ändå, trots att jag redan äger det mesta hehe. För _detaljerna gör det_ osv. Jag inspireras *självklart* av Sandra Beijer, mest, och Flora Wiström! Speciellt Floras förra lägenhet, som var rätt liten och _utnyttjade ytorna smart_. Låt oss kolla på bilder!

Sandras bild obv

Möt: Sandras tavelvägg! Kommer 100% ha en sådan, har nämligen rätt supermånga tavlor. Så glad att äntligen få hänga upp dem igen! Här är en skymt av tavelväggen i _mitt flickrum_:

Ja okej, rätt mycket grällare än Sandras - men jag älskar den! Och har fått åtminstone ett tillskott under året vi varit isär. Som iofs passar bäst i badrummet ... hmm. Aja nu blev det väl en rätt naturlig övergång till:

BOKHYLLAN! Ja men ändå det viktigaste i ett hem, efter köket då. Jag har ju, hm, en del böcker om en säger så. Så blir det liksom när en bokbloggat sen en var tretton. Tur då att bokhyllor är så fina! Vill likt Sandra ha en massa växter i min också. Som ba' tar över allting. Nu har jag en Billy för tillfället men en till kanske får flytta in. Någon gång i framtiden kanske jag uppdaterar till ett fancygt system! Men inte riktigt nu. Brukar också ha en massa annat krims i mina bokhyllor, små statyer och mjukdjur och doftljus och sånt. En av mina favoritsaker i livet är verkligen att ordna om i bokhyllan. Japp så är det.

Vi kan ju kika på Floras samtidigt:

Floras bild!

Inte lika mycket växter, inte färgkoordinerad, men också superfin. Om min blir färgkoordinerad eller ej lär framtiden utvisa :-) Och det kommer ju antagligen ändras x antal gånger, som sagt.

Mer växter hos Sandra! MÅSTE ha en monstera.

Och ljusslinga hos Flora <3 Älskar ljusslingor, kommer naturligtvis ha en sådan runt mitt enda fönster. Älskar även färgpaletten överlag hos Flora - så varmt och naturnära. Kommer nog inte måla hela läggan livmodersrosa, men kanske tar in det i detaljer. Handdukar typ, dynor, ljus. Sånt.

Vill att mitt hem ska kännas mysigt, ombonat. ALDRIG stelt. Böcker och tyger och skålar med frukt. Vill ha en antik spegel, gärna helkropps men har klarat mig på en halv hittills så det borde ju gå i fortsättningen. Har en oval guldspegel från Ikea just nu, men kanske säljer den. Har haft den så länge, den känns liksom lite platt nu. Och trots att jag nog aldrig kommer att växa ifrån prinsessfasen helt så är jag ju inte lika mycket i den längre.

På tal om prinsessfas: jag ÄLSKAR den här tapeten. Det är i Sandras föräldrars hus på franska rivieran, och okej ja det är en tapet som passar allra bäst just i ett sådant hus. Och jag kommer knappast börja tapetsera om i min lägga, har den ju en begränsad tid liksom (och det kanske inte är tillåtet heller?). Men fortfarande! Så fin.

Annars då? Inspireras även av Fanny Ekstrands inredningsstil (jamen hela hennes instagram! Hennes liv!) - den är rätt konstig ibland, men ofta gillar jag den. Så färggrann! Och alla glaaaas <3333 Vill ha cirka det mesta från Attack shop. Vill ha fina roliga silvriga bestick och glas i färgat glas. Fina fina gamla tallrikar, gärna grönblommiga. Sammetskuddar! Har köpt ett runt rött bord, kanske målar det ljusgult någon gång. Behöver också en glaskanna, och en stor fruktskål. Fler kastruller, nåt att ha diskmedel och -borstar i. En matberedare! KOKBÖCKER! En elvisp. Ett drinkset. En dammsugare kanske?

Åh, är så lycklig över detta. Är förresten Busholmen jag flyttar till, känns också rätt bra. Så sjukt att jag flyttar till stan? Helsingfors. Men kommer såklart alltid vara Ingåbo för det :'). Längtar efter att skapa ett eget liv, bjuda hem folk på mat, eller paj eller bullar eller bara ett glas. I mitt huvud är det antagligen femtioelva gånger mer romantiskt än vad det faktiskt kommer vara - högst antagligen kommer jag känna mig ensam och hemlängtig och vilsen rätt ofta, men det går väl över. Och då får jag hitta på saker att göra, helt enkelt! Människor att träffa! Restauranger att testa! Mat att laga! Böcker att skriva.

Hoppas så att jag kommer känna mig som hemma, så småningom. Att det blir en plats jag kan kalla min. Att jag lär mig gatorna och butikerna och vilket bibliotek som är bäst och närmast. Blir stammis på något café. Sånt!

Jamen den första augusti kunde gott få komma lite fortare, hörni. Men tills dess njuter jag av att inte behöva packa ner saker en stund! Simmar och läser, förhoppningsvis. Lagar mat i vårt stora kök med allt jag behöver. Drömmer.

Pusshej.

Klag och gnäll och SÅNT TREVLIGT

Har sån ångest. Eller inte ångest, mer - rastlöshet. Vet inte var jag ska göra av mig själv, liksom. Bara ligger och scrollar insta och depop och vestiaire och laddar ner meningslösa mobilspel.

Så långt kom jag då jag började skriva någonting den 2 juni. Nu är det tio dagar senare och jag är tillbaka för att skriva om exakt samma sak. Förutom en sak till: lyssnar på pojkband och bara, gråter typ (alltså inte påriktigt men det känns så)? Till I have loved you since we were 18. VAD ÄR DET MED MIG.

Nej men det är samma sak varje himla sommar. Blir sååååå nostalgisk typ? Eller melankolisk eller någonting. Är kanske något med att jag och ledighet inte riktigt funkar? Blir så lost då. Samtidigt som jag egentligen har en massa saker jag borde göra just nu. Har t.ex. en tent på onsdag som jag VERKLIGEN borde läsa till, har nämligen ignorerat typ hela kursen och bara halvhjärtat skött inlämningsuppgifterna. Har även två (2!!) andra kurser :)))) jag som tänkte att jag har sommarlov :)))) borde typ försöka springa igenom dem och få dem överstökade så att jag kan ha lite sommarlov SEN.

Fyfan vad skönt det skulle vara. Om jag kommer göra så? Tveeeeksamt.

Om jag tillslut kommer hoppa av någon dera? Alltså jag hoppas ju att svaret är nej.

Har av någon anledning SÅ svårt att ta tag i skolan? Har en helt idiotisk tidsuppfattning? Bara svävar omkring tills det är 12 timmar till deadline och DÅ plötsligt sitter jag fastklistrad vid datorn och äter ingenting och skriker på alla som vågar säga ett ord till mig. Absolut ett underbart karaktärsdrag.

Det idiotiska är ju också att jag rätt ofta gillar att göra skola när jag väl gör det, men det känns sååå svårt att ta tag i här hemma med liv runtomkring mig? Har gjort ett schema. Kanske får börja sköta skolan på biblioteket? Vågar iofs knappt gå dit för har så höga böter och fick ett mail om att uppdatera kontaktuppgifter för flera månader sen som jag bara ignorerat. Så fungerar ens mitt bibliotekskort längre? Har jag det ens med mig här eller är det i Otnäs?

Är så jobbigt att ha två hem. Vet aldrig var någonting är. Alltså One Direction har SÅ många dåliga sånger? Har inte hört alla men av de jag hört gillar jag: 18, Story of my Life och They Don't Know About Us. Så nu vet ni det. Lyssnar som sagt på känslosam pojkbandsmusik atm är bara det this is about. Men gud kom på att jag måste lyssna på Taylor Swift också? Love Story är det gråtigaste ever. Typ. För den fåniga person jag är. OBS the old Taylor. Vet ej om det är en grej men ni fattar vad jag menar. Är inte hållbart att lyssna på 18 på repeat.

Ja men att ha två hem! Har alltså *tappat bort* en gul topp och mina sportshorts och min sport-BH just nu. Vet verkligen inte var de är och jag bliiiiir så nervig och ångestig och förvirrad av sådant. Att inte veta var någonting är är något av det jobbigaste jag vet, måste ha FULL KOLL. Fattar verkligen inte folk som INTE måste ha det?

UGH har jobb tidigt imorgon och sen ska jag på dimission och sen är det fest typ? Och sen på söndag ska jag på brunsch och så MÅSTE jag öva på tent och så har vi TOVE-möte. Får stress samtidigt som det är rätt skönt att ha saker konstant då behöver jag inte stanna upp och TÄNKA och få ångest för vad är ens livet och VAD GÖR JAG och varför är ingenting supermegafantastiskt osv osv.

Och världen brinner och är full av ångest den med. Men mest är den väl arg, och det hade kanske till och med varit skönare att vara arg jag är mest vilse, känns det som. Vill ha en egen lägenhet och vill ... jag veeeet inte ens. Har ingen aning om ifall jag studerar rätt grej, känner mig plötsligt SÅ osäker med allting kan jag ens lära mig såhär komplicerade saker? Tenten är om sannolikhet och jag HATAR sannolikhet. Kanske bara är det.

Kanske också handlar om att jag nog lite tänkt att jag ska kunna fortsätta som i gymnasiet och fråga folk frågor tills jag fattar men nu har jag ingen lärare som håller mig i handen jag har mest google och PDF:ar och youtube. Och då måste jag ju ANSTRÄNGA mig själv för att faktiskt fatta. Och det vill jag ju men. DÅ MÅSTE JAG GÖRA NÅGOT ÅT SAKEN. Det är bara ultrajobbigt?

Har så fåniga problem I can't even. Och är verkligen mitt eget fel 110% att det känns jobbigt för om jag bara *surprise* gjorde något åt saken så hade det ju inte varit så himlasuperjobbigt och jag hade inte känt mig lika osäker för då skulle jag faktiskt KÄNNA att jag vet någonting. Är ju mest det det handlar om, hatar att inte vara SÄKER. Då ger jag mest upp.

Borde väl bara börja vara mer som en stereotyp kille och låtsas som att jag kan allting tills alla andra faktiskt blivit övertygade om att det är så. Kan ju dock möjligen hända att detta inte går superbra att applicera just på universitetsstudier.

Aja vad skriver jag ens. Men mår bättre nu! Är oftast så när jag skriver. Det blir bättre av att få spy ut lite ord svart på vitt såhär.

Borde tvätta ansiktet nu för man ska alltid tvätta av SPF annars täpper det till huden osv osv. Blah jag orkar inte varför måste man bry sig så himla mycket om allting. Men jag tror jag gör det ändå. Och ser slut ett avsnitt Normal People. Läste boken före och den var underbar. Men också sådär jag-blir-gråtig:ig? Blir kanske bara det av känslor överlag.

Alltså 1D har verkligen INTE många bra låtar? Är så besviken. Hatade dem av princip i lågstadiet/högstadiet då alla andra var tokiga i dem och nu är jag neutral, men alltså det funkar knappt som blöööhh-jag-låtsas-vara-lite-kär-nu-musik? Backstreet boys är så mycket bättre. Ljög antagligen nu pga lyssnar på typ fem BB-låtar. Men. Då får det vara en lögn då.

Pusshej.