En kväll i juni

En kväll i juni hämtade Ludde upp mig och Olivia och Emma med bilen. Hon är nämligen den enda av oss med körkort, än så länge. Vi skulle åka till Kopparnäs! För att grilla. Jag hade köpt majs chips och korv, Ludde behövde grillpinnar för sina grönsaker så vi körde via butiken. Där fick vi för oss att vi ville ha kombutcha, så det köpte jag också - glasflaskor är så kul? Men skit för miljön. Som typ allt.

Tyckte vi hade tänkt på allt menneh blev rätt pyssligt att grilla. Grillkotan med ved var upptagen så vi fick plocka egen ved så fort en annan grillplats blev ledig (varför skulle vi grilla med främlingar liksom vi är ju ändå finländare). Men hur fan skulle vi grilla då??? Vegkorv är liksom inte superstabil går ej toppenbra att trycka på käppar och vara nöjd och glad, försöker man är man antagligen motsatsen sen istället. Men ett galler av käppar som balanserade på stenarna runt glöden fungerade tydligen? Var lite rädd för att allt skulle fatta eld. Men gjorde som tur ej det. Tur en fattat att man ska grilla över glöd och ej eld åtminstone, är ju alltid något liksom. Vet verkligen noll om att grilla annars. :-) Men tänkte att jag nog ska bli grillmästare nu? Får bli så.

Hursom. Var så mysigt att grilla!! Sjöng lite gjorde vi också hahah, tycker så mycket om dessa människor känns noll procent svårt att hänga, kan annars ofta känna ett behov av att prestera konstant i sociala sammanhang. Vara rolig, vara till lags, komma på intressanta samtalsämnen, inte sitta tyst och stilla för länge, för tänk om de tycker det är tråkigt? Såna tankar är så onödiga. Man är alltid två i allting, ansvaret är delat. Och tycker jag allt är fine varför skulle inte de andra göra det? Aja. Noll sådana tankar här.

Vi hade med oss badgrejs, Emma var fast besluten att vi skulle simma. Men var ju noll sol när vi väl grillat klart. Och, eh, Kopparnäs är en havsvik. Och det hade blåst en del dagarna före. Men jag ville fan också simma, för simma är det bästa jag vet. Att sjunka ner i vattnet är den BÄSTA känslan i livet kan verkligen inte komma på någonting som toppar det. Ifall människan överlevde i vattnet skulle jag bo där. Fast nu ljuger jag, kanske. Vet inte? Är liksom verkligen inget simmonster. Orkar inte simma särskilt långt alls, lärde mig simma ordentligt så sent som förra sommaren. Eller okej, har ju kunnat simma innan det, men tydligen inte särskilt bra? Simma har varit så _jobbigt_ förut. Men det är det inte längre! Efter att jag fattade hur man egentligen ska göra.

Det tog rätt länge för mig att känna mig klar med grillandet, hade ju haft med mig för lite korv, var fortfarande hungrig då typ allt var slut och glöden rätt slocknad. Bara några av Luddes grönsaker fanns kvar, så jag försökte värma dem lite. Gick sådär. Emma orkade inte vänta så jag fick proppa i mig rå rödlök och säga: OKEJ OKEJ nu simmar vi! Så gick vi ner till vattnet. Havet.

Emma hade med sig sin engångskamera, så hon bad Ludde ta en bild då vi sprang ut. Olivia skulle filma med min kamera. Så bra plan, huh? Men. Det var Så. Jävla. KALLT. Alltså verkligen. Tror faktiskt inte att jag har simmat i kallare vatten någonsin i mitt liv? Eller simma och simma. Jag doppade mig svinsnabbt så var kanske täckt av vattnet i en halv sekund men FA-AN. Dessutom gick det ju inte direkt att _springa ut i vattnet_ pga berget sluttade bara rakt ner i det och sen var det en massa sten. En massa massa stenar och sjögräs. Erkänner att det tog rätt länge innan vi vågade doppa oss, jag och Emma. Det tog seriöst ONT i benen då en stod i vattnet. Fyfan. Men sen bara gjorde Emma det och jag kunde ju inte vara sämre så tog några steg ut och halvt med flit halvt för att jag snubblade och inte orkade ta emot mig var jag plötsligt täckt av det kalla. Skrek en del.

Men det var också så skönt. Älskar ÄLSKAR kylan. Och vattnet. Havet. Älskar också doften av rök. Älskar fan byn jag bor i också, åtminstone just nu. Kanske för att det är sommar, kanske för att jag drar snart, vet inte riktigt. Men gör det åtminstone. Försöker verkligen suga i mig allting hela tiden. Bara insupa världen. Livet.

Okej ojj vad det blev wannabe-poetiskt ursäkta mig.

Sen slängde jag av mig den våta baddräkten och drog på mig tröja och virade in mig i en filt och så gick vi till bilen igen. Åt chips och lyssnade på Hov1 och Veronica Maggio och jag tvingade de andra att lyssna på Nadja Evelina och såg ett gäng hjortar på vägen hem.

Var så glad för livet den kvällen. Var verkligen inte lika glad nästa dag, men det är en historia jag nog skippar berätta här, är knappt en historia ens.

Pusshej.