Jag var och såg Downton Abbey-filmen i Iso Omena (den var fin varför är inte det mitt liv jag vill till den engelska landsbygden nuuu), med mamma pappa och Olivia. Blev så ledsen när de skulle hem sen och jag skulle åka metro, känns så otroligt jobbigt att inte vara med dem varje dag?? Var verkligen inte beredd på det liksom. Att var på läger och liknande har liksom aldrig kännats jobbigt, men klart det är annat när det gäller vardagen och hela tiden.
Orkar inte göra någonting alls för tillfället. Så less på skolan och känns inte att jag kan och är det här verkligen rätt plats för mig och vad gööör jag här tänk om jag egentligen vill skriva eller skapa kläder för film eller bara kläder för alla eller typ bli politiker eller bara skriva en jävla bok. För okej: jag är verkligen inte superintresserad när de berättar om allt en kan göra med den här utbildningen. Allt känns tråkigt. VARFÖR KÄNNS DET INTE KUL jag som älskar fysik. Men kanske jag valde fel ändå? Kanske jag faktiskt borde ha sökt in till bara fysik för att lära mig om rymden? Eller typ till litteraturvetenskap? Tänk om jag bara sökte hit för att det kändes coolt och annorlunda och lite svårt ändå? Äh. Men vi har bara haft grundkurser än så länge det blir kanske roligare. Känner bara: varför är inte allting roligt jämt? Nu när jag har fått välja själv, har jag valt helt fel som valde det här? Allt runtomkring är ju kul. Eller, det mesta. Såklart inte allting alltid är the time of my life liksom. Men älskar att fixa mig och temagrejer är bäst.
Ähh. Ni måste förstå att jag oftast skriver här när jag är lite nere jag är inte det hela tiden. I början kändes det faktiskt superkul, men nu har det blivit så mycket vardag. Kanske är det det? Och så gör jag liksom inte så mycket. Jag borde verkligen börja gå till typ bibban konstant och typ läsa osv för det tycker jag ju är kul. Eller roligare än att läsa hemma, åtminstone. Av någon anledning. JA! Måste börja göra så. Kan typ ta med mig snacks och så blir det en kul grej. Ähh men fan snacks är dyrt. Okej får köpa en termos och börja ta med mig te bara, då. Det blir ju åtminstone lite trevligare då.
Säger till alla att kodning inte är superroligt, men tror jag ljuger när jag säger så? Gjorde en uppgift idag och för första gången kändes det kul påriktigt typ, för jag fattade liksom vad jag höll på med och behövde ingen hjälp men det kändes liksom ändå inte superduperlätt.
Innan jag började skriva tände jag fem doftljus för tänkte det blir mys osv men nu tror jag det var en dålig idé för är rätt snuvig och det verkar inte hjälpa min snuva. Eller syretillgången för den delen. Eller mina ögon ähh ska blåsa ut dem nu. Igår köpte jag en ansiktsmask för najs att maska ju men alltså den sved som fan??? Har typ aldrig reagerat särskilt starkt på någon hudvårdsgrej men fyfan? Kanske det ska kännas så, men alltså har läst att det ju faktiskt inte ska det. Aja, men vill ju ändå använda den jag menar den kostade pengar???
Borde skriva TOVE saker, men orkar inte riktigt. Tror det blir kul bara jag börjar men då borde jag ju göra det också. Istället glor jag på Glee heeela tiden. Och det är najs äääälskar Glee men antagligen inte superbra för mitt mående typ. Också: skulle vara så najs att sjunga på Broadway ju. Och kreativa drömmar känns på något vis så otroligt mycket farligare än typ ... jamen, diplomingenjör för det är inte up to dig själv om det går eller inte det är världen som bestämmer ifall du är bra nog. Tänker också ibland: tänk om jag bara är för rädd för att jag inte ska kunna bli designer och därför inte ens försökte? Nu läste jag iofs en mardrömsartikel om Aaltos designlinje så är rätt glad för att jag inte hamnade där men ja. En gång var min största hemliga dröm att studera design i London men det har aldrig känns nåbart på något enda sätt pga fattar ni hur mycket det skulle kosta om jag nu skulle råka komma in. + hade aldrig kunnat flytta så långt ifrån min familj.
Ääääähh varför MÅSTE man läsa fyssa och räkna matta osv osv när man INTE VILL. Trodde man kunde göra saker i sin egen takt på universitetet, men det är ju klart att man inte kan det. Men usch vad det känns att det blivit mycket att göra nu plötsligt, som tuur har jag inga planer på veckoslutet förutom att vara hemma (HEMMA hemma) och gå i skogen. Så förhoppningsvis hinner jag räkna ett och annat fysiktal. :-)
Tycker ändå om hösten, supermycket. Älskar hur fuktig luften är och alla träd och kyyylan och alla varma kläder. Är så skönt med varma kläder. Och förut tyckte jag inte Aalto var ett särskilt fint campus, men det har liksom växt på mig. Nu gillar jag verkligen det röda teglet. Och trots att allting inte är 110% hemvant än så - it's getting there. Och det har fem år på sig, förutsatt att jag stannar kvar. Åh, som jag hoppas kunna göra det här hörnet av universum till mitt.
Har också heeelt tappat läslusten ugh?? Har inget hemma som jag är sugen på och det säger en del jag har 100+ olästa böcker i min hylla. Antagligen finns där en massa pärlor men inget är liksom exakt det jag vill ha just nu, ähh. Skulle SÅ vilja läsa en universitetsskildring men känner att det inte skrivits så mycket om just den perioden? Varför inte då?? Finns massor om ungdomar och vuxna i medelåldern och vuxna som är 20-nånting och helt lost men vad finns det om oss som kallar oss vuxna men egentligen fortsätter gå i gymnasiet? Bara med mindre obligatorisk närvaro och ännu mer fest.
Ska ... jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Något tag ikväll kommer jag kolla Glee, det är givet. Men annars? Kanske räkna någonting.
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar