Det känns som att jag är i en liten svacka just nu. Fast samtidigt inte. Allt är så himla bra - konventet var lyckat och superkul, jag börjar äntligen komma ikapp med recensionerna, säsong tre av Reign finns på Netflix, Creepypodden är ultimata bussgörat, jag gör alla läxor, hänger rätt bra med på timmarna, beställde nya kläder igår, har en supergullig ny lillebror (hahaha _ny_), gillar verkligen personerna jag är med i skolan, känner sådan jäkla inspiration till att SKAPa och ...
... där kanske det är. Problemet. Jag skapar inte. För det första vet jag inte i vilken ända jag ska börja, för det andra känns det jobbigt att vara utan högern, för det tredje har jag noll tid tycker jag. Och allt det där vill ju ut men instället blir det instängt i mig och kanske är det därför jag har det där jävla magontet varje dag?
Fast nä. Jag tror det är mensvärk eller pga att jag kanske åt mjölkprodukter på fredag. Okej tror mer på det förstnämnda. Min mens är sen. Inte så farligt sen och jag har inget att oroa mig för och den brukar vara oregelbunden men hatar att den kan vara där NÄR SOM HELST och så blöder jag igenom. Constant threat liksooomm.
Det där med tiden då. Jag har den ju egentligen. Jag bara glömmer att använda den vettigt och ser istället på valfri serie/läser bloggar/lyssnar på poddar dvs KONSUMERAR en massa men PRODUCERAR ej. Allt förutom text då. Text skriver jag i massor. Kan faktiskt inte minnas en period då jag skrivit såhär många _seriösa_ texter. Skriver en massa för skolan, eller okej det var mer innan och under provveckan men ja, + skrivit en hel del recensioner + skriver inlägg med tankar jag aldrig kommer publicera + skriver klott + skriver hela tiden i huvudet består liksom bara av TEXTTEXTTEXT ändå får jag 8½ i finskaintervjun.
There. I said it. Jag blev besviken.
För grejen är att jag var nöjd med den där textsnutten. Kanske inte med intervjun i sig men jag tyckte jag fick ihop det snyggt. Men klart jag hade en massa _pilkkuvirheitä_ och böjningsfel och uttrycksfel och klart jag borde ha finslipat & överanalyserat varenda jävel till mening för nu fick jag min åttahalva och jag har inte fått en sådan på vet inte, fem år? Så kommer den och slår mig i ansiktet. Den andra grejen är att finskans tia har varit min stoltaste tia. Den jag fått kämpa för men som jag haft. Och nu är jag så rädd så rädd att kursen ska skita sig och jag gillar ju läraren och jag vill ju att hon ska gilla mig & tycka att jag är så duktig som jag alltid varit inte sucka och tänka att jaha, då har Elvira gett upp. MEN NEJ JAG HAR JU INTE DET. Jävla språkfel. Och att hon knappt kommenterade texten? Why känner jag mig så sårad. *vet att jag är en fjant men låt mig vara det då*
Och det här med att jag alltid pratar - superhögt - när en ska vara tyst? Känner bara att lärarna suckar inuti sig då med. Snälla förlåt jag märker det inte själv. :(((
Plus är konstant trött. Okej ja mitt eget fel borde lägga mig senast tio men det går ju inte. Hatar mig själv när pappa måste fräsa till mig att sun täytyy nousta ylös kello on jo 20 vaille. Hatar att jag tom då ligger kvar en stund och bara vägrar. Hatar att jag sedan springer ner och måste tvättatändernagåpåvessantvättamigborstahåretlåtadödöntorkakollaväskan i ultrasnabbhet och sedan äter smörgåsarna stackars världens snällaste pappa gjort till sin dotter som tror en blir pigg av att sova sju timmar. Att jag sedan åker bil i en kilometers mörker pga jobbigt att gå med en arm (okej ja det är jobbigt att bära min ryggsäck med en arm ska ej hacka ner på mig själv i onödan. Hade dock kunnat gå. Kanske. Fast då måste jag stiga upp en kvart senare.), står och fryser i någon minut och sedan försöker sova på bussen.
Idag var det förövrigt nästan mörkt FORTFARANDE då vi gick från busshållsplatsen till skolan. Kommer verkligen bli en zombie i typ december pga när ser jag något dagsljus när det är mörkt både då jag far iväg och kommer tillbaka? Fast en ska inte älta i förväg.
Annars så är min kamera mycket jobbig men min mobil trivs jag med hittills även om jag redan tappat den i asfalten så den har en _ordentlig_ buckla i metallen. Borde skaffa ett skal. Känns som en alltför dyr investering.
Så. SKÖNT. Nu har jag fått bort lite grejs från maj tjest så kanske sover bättre. Ska verkligen försöka hålla fast vid det positiva jag räknade upp i början för det var ju för fan mycket!! Men ibland får en faktiskt spruta ur sig deppigheter som ett åskmoln sprutar ner vatten bara en inte gör det hela tiden och _ej drar andra med sig_. Stay positive *although negative* ni vet. Låtsas att du är pigg så blir du det snart!! Blahahagsdf.
STAY POSITIVE GUYS och om någon känner igen sig snälla be with me i kommentarsfältet. Höstlovet har nog aldrig varit så välkommet som nu - och ändå inte. För till rätt så stor del gillar jag att gå i skolan.
Puss då.
... där kanske det är. Problemet. Jag skapar inte. För det första vet jag inte i vilken ända jag ska börja, för det andra känns det jobbigt att vara utan högern, för det tredje har jag noll tid tycker jag. Och allt det där vill ju ut men instället blir det instängt i mig och kanske är det därför jag har det där jävla magontet varje dag?
Fast nä. Jag tror det är mensvärk eller pga att jag kanske åt mjölkprodukter på fredag. Okej tror mer på det förstnämnda. Min mens är sen. Inte så farligt sen och jag har inget att oroa mig för och den brukar vara oregelbunden men hatar att den kan vara där NÄR SOM HELST och så blöder jag igenom. Constant threat liksooomm.
Det där med tiden då. Jag har den ju egentligen. Jag bara glömmer att använda den vettigt och ser istället på valfri serie/läser bloggar/lyssnar på poddar dvs KONSUMERAR en massa men PRODUCERAR ej. Allt förutom text då. Text skriver jag i massor. Kan faktiskt inte minnas en period då jag skrivit såhär många _seriösa_ texter. Skriver en massa för skolan, eller okej det var mer innan och under provveckan men ja, + skrivit en hel del recensioner + skriver inlägg med tankar jag aldrig kommer publicera + skriver klott + skriver hela tiden i huvudet består liksom bara av TEXTTEXTTEXT ändå får jag 8½ i finskaintervjun.
There. I said it. Jag blev besviken.
För grejen är att jag var nöjd med den där textsnutten. Kanske inte med intervjun i sig men jag tyckte jag fick ihop det snyggt. Men klart jag hade en massa _pilkkuvirheitä_ och böjningsfel och uttrycksfel och klart jag borde ha finslipat & överanalyserat varenda jävel till mening för nu fick jag min åttahalva och jag har inte fått en sådan på vet inte, fem år? Så kommer den och slår mig i ansiktet. Den andra grejen är att finskans tia har varit min stoltaste tia. Den jag fått kämpa för men som jag haft. Och nu är jag så rädd så rädd att kursen ska skita sig och jag gillar ju läraren och jag vill ju att hon ska gilla mig & tycka att jag är så duktig som jag alltid varit inte sucka och tänka att jaha, då har Elvira gett upp. MEN NEJ JAG HAR JU INTE DET. Jävla språkfel. Och att hon knappt kommenterade texten? Why känner jag mig så sårad. *vet att jag är en fjant men låt mig vara det då*
Och det här med att jag alltid pratar - superhögt - när en ska vara tyst? Känner bara att lärarna suckar inuti sig då med. Snälla förlåt jag märker det inte själv. :(((
Plus är konstant trött. Okej ja mitt eget fel borde lägga mig senast tio men det går ju inte. Hatar mig själv när pappa måste fräsa till mig att sun täytyy nousta ylös kello on jo 20 vaille. Hatar att jag tom då ligger kvar en stund och bara vägrar. Hatar att jag sedan springer ner och måste tvättatändernagåpåvessantvättamigborstahåretlåtadödöntorkakollaväskan i ultrasnabbhet och sedan äter smörgåsarna stackars världens snällaste pappa gjort till sin dotter som tror en blir pigg av att sova sju timmar. Att jag sedan åker bil i en kilometers mörker pga jobbigt att gå med en arm (okej ja det är jobbigt att bära min ryggsäck med en arm ska ej hacka ner på mig själv i onödan. Hade dock kunnat gå. Kanske. Fast då måste jag stiga upp en kvart senare.), står och fryser i någon minut och sedan försöker sova på bussen.
Idag var det förövrigt nästan mörkt FORTFARANDE då vi gick från busshållsplatsen till skolan. Kommer verkligen bli en zombie i typ december pga när ser jag något dagsljus när det är mörkt både då jag far iväg och kommer tillbaka? Fast en ska inte älta i förväg.
Annars så är min kamera mycket jobbig men min mobil trivs jag med hittills även om jag redan tappat den i asfalten så den har en _ordentlig_ buckla i metallen. Borde skaffa ett skal. Känns som en alltför dyr investering.
Så. SKÖNT. Nu har jag fått bort lite grejs från maj tjest så kanske sover bättre. Ska verkligen försöka hålla fast vid det positiva jag räknade upp i början för det var ju för fan mycket!! Men ibland får en faktiskt spruta ur sig deppigheter som ett åskmoln sprutar ner vatten bara en inte gör det hela tiden och _ej drar andra med sig_. Stay positive *although negative* ni vet. Låtsas att du är pigg så blir du det snart!! Blahahagsdf.
STAY POSITIVE GUYS och om någon känner igen sig snälla be with me i kommentarsfältet. Höstlovet har nog aldrig varit så välkommet som nu - och ändå inte. För till rätt så stor del gillar jag att gå i skolan.
Puss då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar