Vägkyrkan 1. Låt de döda begrava sina döda

Okej let's set the mood först:

Yaas bra najs låt klicka på play så kan du sedan fortsätta läsa!

Sedan. Kan en inte skriva "sen" bara? Nä, äh, det kan en nog typ inte för den läser en ju som "se-en". Som i försenad. Sorry det var en onödig sidenote.

Jag lyssnar nämligen på Either just nu. Gillar den så mycket! Gillade den inte lika mycket första gången jag lyssnade, men alltså nu? Gillar så mycket. Så hinner du ej igenom detta svammel förrän den är slut kan du alltid replay:a!

Okej ÄNTLIGEN till saken nu då: idag har varit min första dag på mitt sommarjobb! Mitt ena sommarjobb. Som är i en vägkyrka bredvid en eh ... inte motorväg, landsväg kanske det heter? Kallar den mest femitettan bara. Kyrkan finns i en miniby men det är allt jag tänker säga om den jag tänker nämligen tillräckligt på hur gammal den är och vad här hänt resten av min tid här orka göra det nu. Ärligt kan det hända att ni nog inte så intresserade heller, för den delen ... Jag har 44 minuter kvar i kyrkan. Sen får jag gå hem! Eller okej mamma eller pappa eller båda kommer efter mig för jag har inget körkort än. :-((( Och skotern läcker olja eh ...

Men jag tänkte: eftersom detta är historiens typ onödigaste sommarjobb då hit kommer typ max 10 turister i dagen och ytterst få av dem vill ha ens någon form av interaktion med mig så kan jag väl lika gärna något kul av tiden. Som inte är Netflix eller att läsa till studentskrivningar. Okej inte ens jag tycker egentligen det är särskilt kul att läsa till studentskrivningar det borde inte ha gått under samma kategori som Netflix my bad. I alla fall: något produktivt! Liksom. Alltså: apart from att jag nog borde komma ikapp alla recensioner på min bokblogg tänkte jag starta en inläggsserie på denna! Om mina dagar på vägkyrkan. Hahaha så otroligt tråkigt det egentligen låter, men alltså vem vet var vi hamnar? Idag har det nämligen ändå hänt några saker jag kan skriva om, och det är bara dag ett. Och har det inte hänt något får jag väl ... ja men ta lite fantasi till hjälp eller något?

Hursom. Idag var min första dag! Nog för att jag jobbade är ifjol också. Och på motsvarande instans i _centrum_ av min kommun året före förra året. Jag blev nästan försenad för jag är van vid att stiga upp halv ett nu på sommarlovet, jajjamänsan morgonpigg var det här. Men halv tio sprang jag upp ur sängen för eh, då var det rätt bråttom. Hann inte äta morgonmål och glömde besticken hemma till min lunch men det löste sig jag hade en engångskniv i väskan och okej det blev rätt mycket klottigare än det hade behövt vara men jag kunde äta och det är ju huvudsaken. Men nu går vi saker i förväg här.

Så pappa körde relativt fort längs med femtiettan så jag hann till innan tio! Woo. När jag anlände ringde - eller jag vet inte spelade? Smällde? Slog? - slog är det nog kanske - kyrkklockorna för fullt för det skulle tydligen bli gudstjänst. Som jag snällt fick närvara vid som den frekventa kyrkobesökare jag är. *not* Ärligt frågade jag senast igår mina vänner om de tror på gud, orka gå in på detaljer men alltså ytterst få i min bekantskapskrets tror på gud. Trots att majoriteten är kristna? Så fånigt egentligen, men det handlar väl om tradition och ... okej det spårade. Jag tror inte på gud. Borde antagligen skriva ut mig från kyrkan och inte jobba för dem heller för den delen men alltså jag vet inte, det sitter fast i mig ändå? Och idén är ju rätt fin. För det mesta. Men jag tror på vetenskapen och så tror jag att vetenskapen är allt vi vet men liksom inte ens något av det är ju säkert. Inget av det vet vi heller till 100%.

Jaha sorry det spårade igen. Varför är mina tankar så otroligt långa? Orka läsa ett såhär långt inlägg liksom.

Hursom: det var ingen vanlig predikan på gudstjänsten, som det brukar vara med prästen som pratar och pratar om någon vanlig sak som typ mobbning och försöker få Jesus in i grejen. Den här gången var det en dialog mellan prästen och en person som är med i en "gudstjänstgrupp" som tydligen finns i min församling där de någon vecka i förväg diskuterar texterna som ska läsas på gudstjänsterna. För Bibeln är ju rätt diffus och konstig och vad betyder någonting egentligen? Alltså jag vill verkligen läsa Bibeln någon gång just för att den verkar så otroligt weird.

Fan nu kom det en till sjuuuhuuukt bra låt på min lista:

Den här gången fanns meningen "Låt de döda begrava sina döda" med i den ena texten som lästes, och prästen och personen som representerade gruppen pratade om detta - för vad betyder det? Och jag fastnade också vid det, sen (okej nu kom jag på att jag visst brukar skriva sen och det kan man också göra tydligen) när de pratade om det. För det första låter det jävligt snyggt: Låt de döda begrava sina döda. Så himla ... jag vet inte, domedagsaktigt? Och så konstigt. Man typ inte tänker på det om man inte, men ja, tänker på det, då kan det bara gå förbi men när man tänker på vad det betyder blir det ju himla konstigt. Hon hade tolkat det som att man inte ska bry sig om det som varit utan se framåt, prästen som satte det i sitt sammanhang, som jag inte orkar gå in på, tolkade typ som ... ett verktyg för Jesus för att visa att tron är viktigast, allt annat kan vänta. Jag gillade hennes tolkning mer.

Tänker också att Låt de döda begrava sina döda kunde vara en rätt najs boktitel. Men också: det måste ju redan vara det? Eller? *googlar* Okej nej verkar inte vara så what?? Kom bara upp en massa blogginlägg med tolkningar eller något. Sen är det ju det också: ingen har någon himla aning om vad Jesus egentligen kan ha menat, eller författaren eller varifrån det nu kommer ursprungligen, alla tolkningar är ju lika rätt. Vi kommer aldrig få veta vad det egentligen handlar om. Jag tänker att det kanske kan vara så att "de döda" kan vara en symbol för personer som liksom, är döda inombords? Som _tappat livsgnistan_ eller något. Att de då ska begrava dem som dött, för att det är sådana människors fel att andra dör överhuvudtaget? Äh vilket svammel nu skippar vi det.

Efter gudstjänsten såg jag x antal avsnitt Brooklyn nine nine som är min rebound-serie till How I met your mother. Var ytterst skeptisk till Brooklyn första avsnittet men ÄLSKAR det nu? Är halvvägs in på säsong två. Mycket fånig serie men också rätt kul och även om den är rätt överdriven är den inte alltför överdriven. Och alltså! Shit vad jag typ vill bli vanlig polis nu. Även om det antagligen inte händer lika mycket på särskilt många ställen alls ... Påminner lite om HIMYM tycker jag också, samt framkallar samma beroende hos mig som HIMYM gjorde. Och blir så glad! Älskar serier som bara ... inger en himla myskänsla.

När klockan var halv ett-ish sökte jag upp Du vet väl om att du är värdefull i sångböcker och placerade dopprogram som bokmärken. Sedan fortsatte jag typ kolla. Åt. Snapchattade. Smörjde mina läppar för de är supertorra och sjuka. Det var dop och jag satt på trappan utanför och läste ett kapitel geografi i de femton minuterna och var en awkward konstig person som stod och stirrade då dopföljet gick ut från kyrkan. Räknade dem nämligen för det ska med i statistiken. :-))

Nu är klockan 15:57. Lady Gagas cover på Your song spelar i mina röda hörlurar. Jag åt en banan för en timme sedan den var inte supergod.

Hejdå vi ses kanske imorgon!